Filmrecension: The Experiment, Ellen Reuterberg

Sociologi - film recension 

The experiment

I måndags såg vi under sociologilektionen en film vid namn The experiment. Filmen är baserad på ett verkligt experiment som utfördes utav Philip Zimbardo i källaren på standford universitetet år 1971 och brukar kallas för The Standford prison experiment. 

Experimentet gick ut på att 26 manliga studenter som frivilligt anmält sig skulle vistas i en fängelseliknade miljö i källaren på universitetet där de slumpvis tilldelades rollerna fängelsevakt eller fånge som de skulle agera utifrån i två veckor. Slutförde studenterna experimentet som dom hade fått förklarat för sig så skulle alla få varsin summa pengar och det var främst denna summa pengar som drev studenterna till att vilja utföra detta experiment. Tyvärr så spårade allting ur rätt så fort och dom tvingades avbryta eperimentet efter bara 6 dagar. 

Jag upplevde filmen som mycket intressant men samtidigt hemsk. Man fick upp ögonen för hur fruktansvärda saker någon som i vardagen kan ses som en helt vanlig människa kan agera under en jobbig situation eller när hen fått inta en position som hen upplever sig ha makt i. Detta fick man snabbt se i karaktären Barris i filmen som  vara en helt vanlig, trevlig man som ville få in pengar till att hjälpa sin sjuka/ skadade mor. Barris gick från att till en början agera hyfsat normalt som sin roll som fängelsevakt till att bara över en dag förändras till en galen, maktsökande man som kunde göra allt för att få folk att frukta honom. Barris och de andra vakterna var till en början rädd för den röda lampan som de som stod bakom experimentet meddelat vakterna om, men efter ett tag när de började testa sina gränser och insåg att lampan aldrig blinkade så såg de inga promblem i alla de hemskheter som dom utförde. 

Barris som person i filmen upplevde jag som en väldigt fängslad person i vardagen. Han var över 40 och bodde fortfarande hemma hos sin mamma och var prydligt klädd och verkade ha det svårt ekonomiskt. Och när han sedan fick tilldelat sig en maktroll i experimentet så tror jag att hans roll som sitt vardagliga jag stod såpass långt ifrån sin nya maktroll att han helt förändrades som person. Han utnyttjade sin position och utförde de mest hemska sakerna han kunnat tänka sig som han berättade i filmen att han själv fått uppleva utav äldre personer och andra med mer makt än honom. Jag tror att när Barris fick benna position med makt som enligt reglerna skulle ha högre status än fångarna så släpptes något inom honom och han kände sig nog väldigt fri. Han fick för första gången ha makten över andra och kunde utan konsekvenser styra och ställa över folk som vanligtvis hade kunnat styra över honom själv. Och lampan fungerade där efter som ett slags belönsingssystem för honom då när den aldrig blinkade till så upplevde han att han gjort rätt och han kände sig nöjd och vågade gära grövre och grövre handlingar mot de med en lägre position. 

Travis i filmen var en rebellisk karaktär och han var van vid att säga och göra det som han tyckte var rätt. Så en position som fånge i ett fängelse som detta var en riktig konflikt i hans sociala roller och hans riktiga jag. Att han skulle hålla sig till regler som stred emot hans frihet gjorde honom mycket provuserad och han vägrade att lyda order. Detta rörde upp Barris som kände sig fri i sin roll. För när Travis gick emot barris vilja så tog han det väldigt personligt och detta eldade upp barris till att skrämma och förnedra Travis så att han skulle börja ha respekt emot honom. Travis var den person av fångarna som utsattes för flest trakaserier och hot igenom filmen och vakterna gjorde allt för att knäcka honom men trots att han ibland var så svag som han bara hade kunnat vara så vägrade han att låta sig helt förlora sin frihet helt som en del utav fångarna hade gjort. 

Det som jag tyckte var intressant var att olika människor förändrades snabbare än andra. En del gick in i rollen och accepterade sin position och status snabbt medan andra hamnade i konflikt med sina vanliga socialaroller och sin nya. En del höll fortfarande kvar att allting bara var på lossas i huvudet medan andra började leva sig in i den nya verkligheten och skapade sig ett VI och ett DOM. När man börjat tänka på människor i en sån syn att man inte längre är jämnlika så tappar man snabbt synen på att "Dom andra" skulle få ha samma rättigheter som en själv och man glömmer snabbt att tänka sig in den andres situation som medmänniska. Och det upplever jag att alla tillslut hamnade i. Trots att en del av vakterna sa ifrån och tyckte att deras vaktkolegor uppförde sig fel så fick även dom tillsut också ett Vi och dom tänk när fångarna tillslut tyckte att det var nog. Allas verklighet blev tillslut det där fängelset och alla började glömma att det dom höll på med var fel och bara på lossas. Det här brukar kallas för Tomasteorem och brukar förklaras som "om människor definierar situationer som verkliga blir de verkliga till sina konsekvenser" och detta upplever jag hände hos alla i experimentet. 

Filmen var mycket lärorik i min åsikt och jag tycker att man får en förståelse för hur och varför folk agerar som dom gör. Det är lätt att tänka att folk är dumma i huvudet och är galningar men känner man sig tillräckligt hotad och tillräckligt utsatt så kan de flesta göra saker som de aldrig någonsin hade kunnat förvänta sig. För inslutändan så är det främsta vi människor vill är att få överleva.