Filmrecension: The Experiment, Jennifer Dalla Torre

The Experiment

Jennifer Dalla Torre

Filmen The Experiment handlar ett socialpsykologiskt experiment där 26 män deltar i en studie i mänskligt beteende. Experimentet går ut på att männen ska, under två veckors tid, leva i en fängelseliknande miljö som fångar och vakter. Från början tar ingen av experimentdeltagarna detta på allvar. Men redan runt andra dagen tar karaktären Barris på sig en typ av ledarroll för vaktgruppen. Huvudkaraktären Travis tilldelas en plats som fånge. Travis går emot Barris sätt att hantera sin roll som vakt då han snabbt under handlingens gång blir mer och mer våldsam och hans metoder blir psykiskt tortyrliknande.

Experimentdeltagarna var självfallet tvungna att följa vissa regler. Om dessa regler bröts skulle de utlovade pengarna inte delas ut. Den regel som många skulle hålla med om var den mest självklara var att våld inte fick förekomma. Om våld förekom ( eller om fångar inte straffats för brytande av regler) så skulle en röd lampa tändas i vaktrummet. Tändes denna skulle experimentet avbrytas direkt. Denna regel bröts dock relativt fort eftersom vakten Barris insåg att lampan inte tänts trots att han utövat våld gentemot Travis.

På grund av uppdelningen mellan männen, uppstår olika status. Vakterna får såklart en högre status. De har inte, till skillnad från fångarna, blivit berövade sina mänskliga rättigheter. De olika rollerna och positionerna påverkar tydligt karaktärernas handlande och värderingar. Det finns två positioner inom experimentet. Den ena position är vakt och den andra positionen är fånge. Inom positionerna går deltagarna in i olika roller beroende på situation och sammanhang. Olika deltagare beter sig olika i sina roller. En del av vakterna var relativt lugna och tillbakadragna trots att de hade en högre position än fångarna, på så sätt tog de på sig en roll som var mer avslappnad till skillnad från de övriga i deras roll. Barris, som innan experimentet hade verkat som en fullt kapabel och trevlig man, visar sig vara den mest lättpåverkade av situationen och blir en av de våldsammaste vakterna under filmen. Det som förvånade mig var att alla delaktiga var medvetna om att allt var ett experiment. Så långt som vakterna kände till om fångarna, hade de ingen anledning att vara varken fängslade eller straffade. Ändå var det väldigt enkelt för majoriteten av vakterna att agera hotfullt och aggressivt. Och när Barris, den vakt som hade störst inverkan på vaktgruppen, började ta till psykologiska och brutala straff hade han som agent en stor inverkan på gruppen. Han fick, t.ex. i en scen, en stor del av vaktgruppen att urinera på Travis som var oförmögen att försvara sig. Detta var en socialisation, ledd av agenten Barris. Men alla påverkades inte av denna socialisation. Vakten Bosch ansåg att Barris metoder var onödiga och han ville inte ta del av de. Detta hotade såklart Barris roll som ledare och när Travis övertygar Bosch att ge fången Benjy insulin, blir vaktgruppen defensiv. Sanktionen av att Bosch sätter sig mot vaktgruppens socialisation blir att han utesluts av gruppen blir tilldelad en plats hos fångarna.