Karl Marx sociologiska tänkande:
Emelie
Jennifer
Silvia
Karl Marx ideologi är känd som Marxismen och den består av flera olika tankeriktningar som grundar sig i Karl Marx teorier och olika tolkningar. Marxismen är en jämlikhetsideologi och dess strävan är ett samhälle med tydligt jämna fördelningar mellan de olika samhällsklasserna.
Ideologins fokus är att den lägre klassen (som utgör en majoritet av befolkningen) ska frigöra sig från utnyttjandet av den övre klassen. Arbetsinsatsen (lägre klassen) vs produktiviteten = mervärdet till kapitalismen.
Marx menade att han inte hade någon teori om hur ekonomin ska styras i samhället, han hade snarare en tolkning. Han hade en teori om hur kapitalet styr människan och samhället. Marx ideologi vill utveckla ett medvetet och klassfritt samhälle och för att uppnå detta var han villig till revolution. Han ansåg att arbetarklassen skulle göra revolution för att visa sitt missnöje över sitt förtryck. De skulle ställa sig mot kapitalisterna och skapar ett nytt samhälle, en ny hierarki. Men utöver den ekonomiska förändringen vill marxismen också har sociala förändringar.
De sociala förändringarna innefattar först och främst stärkta rättigheter för kvinnor och andra minoriteter i samhället.
Alienation var ett begrepp som Marx använde sig mycket av. Alienation i sig betyder främmande eller skild från sig själv, han menar att i till exempel i en fabrik där man gör leksaksbilar så sitter arbetarna på rad och har sin enskilda uppgift, en kan sätta på dörren en kan sätta på taket men ingen är egentligen inte associerad med slutresultatet. De som gör produkten kan inte kalla den för sin egen, utan dem är bara en struktur i samhället. Marx menar att dem som inte är allierade har fortfarande kvar sin mänsklighet till skillnad från dem som är allierade som inte kan känna sig stolta över sitt arbete.
Till exempel en lärare i en skola, kan se sina elever utvecklas och kan se dem lyckas. Och sedan fortsätta ut i arbetslivet.
En typisk aspekt av normativ marxism är den starka betoningen av konkreta, sociala levnadsförhållanden. Marxister är intresserade av hur människor faktiskt lever och hur konkreta förbättringar kan uppnås. De är mindre intresserade av utformningen av regler och politiska institutioner. Marxister betonar istället institutionernas resultat. Rättvisebegreppet handlar snarare om utkomst än om procedur. Det marxistiska frihetsbegreppet använder oftast inte ordet "frihet". Istället talar marxister om "frigörelse".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar