Intervju: Lilly Saliba

Jag inledde intervjun genom att berätta vem jag var och vilken skola jag kom ifrån samt vad vi fått i uppgift att göra. Jag berättade för min storasyster Veronika Saliba att uppgiften går ut på att intervjua någon som är över 20 år gammal och är ute i arbetslivet och sedan startades intervjun med att hon fick introducera sig själv så att åhörarna skulle få ett hum om vem personen som talar är. Som sagt bad jag henne att introducera sig själv och då svarade hon :

• “Jag heter Veronika och jag är Lillys syster. Jag gick också i Tumba Gymnasium en gång i tiden och då pluggade jag natur inriktning samhälle och idag är jag 22 år och är färdigutbildad audionom.”

I bakhuvudet tänkte jag att många kanske inte vet vad detta är för yrke så bad henne förklara lite vad det var för något och hur hon kom in på det spåret:

• “Audionom är hörselspecialister som tar hand om människor som har problem med hörseln. Under utbildningens gång var jag inne på väldigt många olika spår, allt från mäklare till plastikkirurg, men jag fastnade inte riktigt för något. På vårterminen i trean så fick jag följa med min kusin på jobbet och hon var audionom då och det tyckte jag var kul så jag fastnade för det.”

Veronika fortsatte berätta om hur det var att praktisera hos kusinen och hur det kändes rätt efteråt även om hon inte var 100% säker på om det var det hon ville arbeta med i framtiden.

Därefter berättade Veronika att hon arbetar i Skärholmen och 2 dagar i veckan arbetar hon på Öra, Näsa- och Halsmottagningen inne i Skärholmen Centrum tillsammans med specialister och läkare där hon gör mätningar åt deras patienter. De 3 resterande dagarna arbetar hon i en annan hörselmottagning lite utanför Skärholmen Centrum i ett polishus där hon även där gör hörselmätningar, provar ut hörselapparater, men tar emot sina egna patienter i sitt egna kontor på kliniken där hon hjälper människor som har problem med hörseln eller har hörselnedsättning.

När jag frågade vilka åldrar hennes patienter brukar vara i sa hon att det är varierande eftersom hörseln drabbar alla sorts åldrar. Men hennes största kundkrets är de äldre, oftast 50- 60 åringar och uppåt, men hon sa att hon även får yngre med tanke på dagens samhälle där många lyssnar på hög musik, går på konserter och är i bullriga miljöer utan något som slags skydd vilket leder till fler skador, uppmanar Veronika.

Ett av hennes tuffaste fall sedan hon började med yrket var för några veckor sedan när hon fick en patient som var nästan helt döv på ena örat, men hörde ganska bra på det andra. Då fick Veronika komma på hur hon skulle behandla patienten på så bra sätt och så att hen skulle få det bästa möjliga resultatet och höra så bra som möjligt. Veronika berättar om den nya tekniken där det finns hörapparater som kommunicerar med varandra så all ljud som patienten hör på den sidan hen är döv på, skickas till det friska örat så att patienten kommer höra all ljud runt omkring sig i jämförelse med tidigare då hen inte alls hörde någonting. Veronika berättar att vid nästa tillfälle med patienten kommer de att testa den nya hörapparatstekniken och se hur det funkar. Veronika ser fram emot detta men oroar sig lite över hur patienten kommer att reagera då hen behöver ställa om hela sitt liv. Det blir en helt ny start för patienten då hen kommer få massvis med nya intryck och höra ljud som hen inte hört innan som t.ex. fågelkvitter och löv som prasslar.

Svaret på frågan om hon trivs på sin arbetsplats lyder såhär:

• “ Jag trivs jättebra faktiskt. I hörselmottagningen där jag jobbar i klinik har jag en arbetskollega som heter Erika och hon är jättetrevlig och jätterolig att jobba med. Och sen så jobbar jag med en massa läkare och massa sjuksköterskor- så vi är ett helt gäng på cirka 15- 20 pers. Det blir som ett litet teamwork och det är jätteroligt verkligen då man hör alla deras historier och pratar om deras patienter och lite allt möjligt. Man lär sig verkligen av allt och alla.”’

Jag frågade Veronika vad hon ansåg var bra och mindre bra med sitt yrke och det som var bra tyckte hon var att man har en direkt patientkontakt och tar hand om någons liv, man hjälper människan att bli bättre och få en bättre livskvalité. Hon menar att man får en chans att ändra någons liv till det bättre och det är en underbar känsla. Det som då känns mindre bra är när man inte lyckas, menar Veronika. När hjälpmedlet kanske inte fungerar på patienten och de inte är villiga att slutföra rehabiliteringen. Annars tyder Veronika att det finns väldigt mycket positivt med hennes yrke och att det överväger det som är mindre bra.

Veronika anser att hennes arbetsgivare och chef är väldigt bra. Hon är väldigt trevlig, snäll, utåt och hjälpsam vilket Veronika anser är hur en bra arbetsgivare ska vara. Hennes chef har flera kliniker och besöker dem ofta vilket Veronika tycker är bra då det känns som en familj då chefen håller koll på de anställda och frågar hur de mår och hur allting går. Hennes chef är väldigt tillgänglig och det är en bra sak då hon alltid finns till hands, menar Veronika.

Vi kom tillbaka till frågan om Veronikas kundkrets och jag frågade henne hur det känns att handskas med t.ex. barn som har hörselnedsättning och då svarade hon:

• “ På hörselmottagningen, när jag jobbar med läkarna, får jag ju många barn och då är det från 4 år och uppåt. /.../ De flesta har oftast en tillfällig hörselnedsättning som kan bero på att de är sjuka eller har vätska bakom öronen så det brukar oftast försvinna efter några veckor eller några månader- och det är ju bra att veta det. Men sen så finns det ju vissa som har medfödda hörselnedsättningar och då får man ta till med några andra knep och andra insatser. Men det känns ju bra att det finns hjälpmedel för dem, att de kan få ett bättre liv, att de kan få höra och inte placeras i några särskilda fack så det finns ju hjälp åt alla så det är väldigt positivt. “

På Veronikas arbetsplats arbetar de väldigt individuellt istället för projektform där de har sitt egna kontor med eget ansvar där man själv tar hand om patienten och ser till att de får den bästa möjliga behandlingen. Därefter berättar hon även hur en bra vårdgivare ska vara och Veronika säger att “En bra vårdgivare förutsätter att man kan ta an olika utmaningar, att man inte ger upp, att man försöker hitta olika lösningar till problem och att man är villig att hjälpa alla som kommer till en. Såklart att vara socialt utåt och kunna ta hand om allt och alla och väldigt mycket tålamod. Det handlar om att kunna förklara på ett bra sätt, vara väldigt pedagogisk- du är nästan som en lärare faktiskt och speciellt för dem äldre som behöver lite mer träning och lite mer hjälp, lite mer upprepningar och mycket tålamod. Det är egenskaper man behöver för att vara en bra och tålmodig vårdgivare.”

Veronikas arbetstimmar är från klockan 8 till halv 5, dock varierar det då de har flextimmar vilket betyder att om de jobbar över några dagar, kan man ta igen det genom att sluta tidigare någon annan gång. Detta anser Veronika är bra då man kan kompromissa lite och stämpla in och ut lite som man vill så länge man får jobbet gjort och gör det man ska.

Hennes väg till jobbet är enkelt då hon tar bilen dit vilket tar endast 10 minuter vilket var en av anledningarna till att hon valde att arbeta just där hon arbetar. Det är väldigt bekvämt och hon har nära hem vilket betyder att hon inte behöver åka kommunalt fram och tillbaka- vilket hon anser är väldigt skönt.

Jag avslutade intervjun med kanske den svåraste frågan vilket fick Veronika att tänka och resonera lite innan hon svarade på frågan direkt. Hon svarade:

• “ Det är svårt att svara på det. När jag var ett litet barn så visste jag inte ens vad det här var och då tänkte jag aldrig att jag skulle hamna i det här spåret, men just nu trivs jag väldigt bra i detta yrke och jag älskar ju att hjälpa människor på alla möjliga sätt, så vem vet? Det här är bara en startpunkt för mig. Senare i livet kanske jag går vidare till något annat, men just nu är jag väldigt nöjd med det här och att kunna hjälpa så många personer som möjligt till ett bättre liv helt enkelt.”

En absolut sista fråga jag ställde till Veronika var om hon skulle kunna rekommendera sitt yrke för andra människor och hon sa att det passar de som vill hjälpa andra och som vill utvecklas och bli så bra som möjligt, är det ett bra yrke med bra timmar och bra människor. Detta yrke menar Veronika är väldigt givande då man känner sig uppskattad och patienterna är oftast glada, trevliga och snälla då de får en ny chans i livet och en ny chans till att få höra vissa ljud igen.

- Lilly Saliba, EK16JU