Filmrecension: The Experiment, Malin Ströberg

Filmrecension - The Experiment

Filmen “The Experiment”(Experimentet) handlar om tjugosex män som under fjorton dagar deltar i ett psykologiskt experiment. För den fredsälskande Travis (Adrien Brody) och osjälviske Barris (Forest Whitaker), är det beklagligt att svart och vitt lätt hamnar i den gråa-zonen i fångenskap.

Filmen “The Experiment” var intressant och spännande men fasansfull, för att inte tala om experimentet i sig självt. Jag fann ofta mig själv med händerna framför ansiktet eller med huvudet bortvänt för att inte se. Scenerna var hemska men djupt inom var och en fanns en kunskap, något att lära sig eller analysera. T.ex. att allt började med pengar.

Vem som än kom på det kända ordstävet “money makes the world go round” var sannerligen något på spåren men inte i det här fallet. Sant att de ansökande deltog i experimentet för att de hade kort om pengar och i början var de allt deltagarna tänkte på. De nyblivna fångvaktarna fick reglerna upplästa för dem och reda på att om de inte följs så måste de bestraffa den som inte lydigt. Hotet av att den röda lampan skulle tändas, avsluta experimentet och därmed lämna deltagarna obetalda, drev dessa vakter till att straffa en person som av en olyckshändelse träffade en vakt i huvudet med en basketboll. Hotet av att inte få sina pengar eftersom att någon hoppade av experimentet, drev dessa män till att degradera en vakt till fånges position. Pengar drev däremot inte dessa män till våld.

Experimentets främsta regel, “Om det förekommer något som helst våld, så kommer experimentet ögonblickligen att avbrytas.” Använder någon våld så börjar lampan att lysa rött, då är allt över och ingen blir betald. Efter varje bestraffning de utförde, så kollade vakterna på lampan för att försäkra sig om att de inte hade gått för långt. När de hade utövat våld för första gången så hade de gått för långt. Deltagarna förväntade sig att lampan skulle börja lysa. Det speciella med lampan var just det att när den lös så var det försent. Deltagarna behövde själva bedöma när nog var nog. När vakterna utövade våld så hade de i sina egna sinnen förlorat. För första gången under experimentets gång så var de inte under pengars makt utan slavar till något mycket mäktigare, makt i sig självt.

Genom att klä på sig rollen, masken av fångar och fångvaktare så överlämnade deltagarna på ett sätt sina egna värderingar och samveten och lämnade dessa i väskan med saker de inte får lov att ta med till lokalen. De litade alla blint på lampan högst upp på väggen, på att lampan skulle vara deras samvete och se till att de inte går för långt. Så länge lampan inte lyser så förblir deras samvete rent, så länge lampan inte lyser så kunde de förlora sig själva bakom maskerna. Där bakom masken kunde de däremot också utforska dolda njutningar. Det är sant att grupptryck och pressen att leva upp till sina roller var det som fick några “över kanten” men så var inte fallet för alla. Den misogyna Chase (Cam Gigandet) kan inte längre ljuga för sig själv om hans sexuallitet och bestämmer sig för att använda sin nya roll emot en annan deltagare. Om Chase är en gay sexmissbrukare med seriös attraktion för att dominera eller endast en sexmissbrukare med seriös attraktion för att dominera kan dock diskuteras. Han benämner Oscar (Jason Lew) gay och utser att han ska vara Chases objekt för sexuella tjänster. För att det är okej om inte lampan lyser. Barris (Forest Whitaker) som baserat på hans intervju, handlingar i en maktposition och kanske till och med hudfärg(med tanke på årtalet han var ung), har blivit grovt mobbad i sin ungdom, får leva ut den dröm han garanterat haft sen ung. Att vara i en maktposition, att själv vara den värsta mobbaren på skolgården. Barris upptäckte att han blir sexuellt stimulerad av att utöva våld eftersom att han aldrig fått chansen innan och han storm trivdes. Det intressanta med experimentet var inte bara hur fort deltagarna klädde på sig sina roller, lät de bli en del av deras identitet eller ens hur dessa roller sakta men säkert började förändra den. T.ex. fångar började kalla sig själva och varandra nummer. Det riktigt intressanta var hur långt de alla var villiga att gå, vissa på grund av grupptryck andra för att de helt ärligt trodde att de ville på grund av makten de förgiftades av. De vill säga hur långt de alla var villiga att gå tills lampan lös. En diabetiker hade dött av insulinbrist och ett slag mot huvudet, en hade blivit våldtagen, en annan brutalt slagen och degraderad för att han försökte rädda diabetikern. Travis som varit med om dränkning av toalett, ofrivillig rakning, ofrivilligt agerande som toalett m.m allt under Barris befäl, är just i färd med att banka denne gul och blå när alla lampor lyser, ett larm går och en liknande garagedörr öppnas.

Alla slutar genast att puckla på varandra, reser sig upp och bland andra ser Travis (Adrien Brody) förskräckt på sina händer. Varför stannade deltagarna upp? Tänkas kan att de gjorde detta för att de chockades av larmet eller förstod att experimentet var över. Det kan väl inte vara så att de först då upptäckte att de hade gått för långt? Kan tänkas, min teori är dock att detta är exakt vad som hände. Som förut nämnt så lämnade deltagarna i experimentet sina värderingar, samveten m.m med sina andra ägodelar och lät det nya värderingarna och samvetet AKA en röd lampa på väggen styra när de själva hade gått för långt. Pengarna släppte dessa män för länge sedan. I slutet gällde endast naturens lag, äta eller ätas precis som människorna och djuren i flimklippen i början men dessa hade inte en liten, röd lampa för att stoppa dem.

Malin Ströberg