Till slut fick vi in 479 svar och svaren var väldigt intressanta:
Vi hade inga hypoteser om vilket/vilka kön som skulle dominera resultaten men majoriteten av de svarade identifierade sig som kvinnor.
Detta skulle kunna vara pga att kvinnor känner sig mer trygga med att tala öppet om sin läggning än män eftersom män tenderas att ses som mindre maskulina om de är icke-heterosexuella.
"Vad är din läggning?"
Vi hade inte förväntat oss att så många skulle skriva in svar som vi klassade som "Övrigt". Vi använde oss av övrigt som ett alternativ för att så många som möjligt skulle känna en tillhörighet och inte känna sig bortglömda bara för att de inte identifierar sig runt samhällets normer kring sexualitet. Det var dock hela 5,7 % som valde att identifiera sig som övrigt. Det var en av dessa 5,7% som vi ansåg stod ut. Någon identifierade sig som "gynosexuell". Vi var tvungna att kolla upp innebörden av ordet. Det visar sig att när man identifierar sig som icke-binär så kan den ordet gynosexuell användas då en personen främst attraheras av det kvinnliga könet. Det uppstår förvirring om denna person skulle säga att hen var lesbisk, därför används gynosexuell istället.
De tre sista frågorna i vår enkät var öppna frågor och vi fick in väldigt intressanta och rörande historier.
Det var 476 personer som svarade på den här frågan var av 231 personer som valde att vidare utveckla och beskriva varför dem just dolt sin sexuella läggning. Här är tre exempel:
“Under hela min uppväxt. Kom ut när jag var 22 år gammal. Det var i samband med att jag träffade någon. Men i stort sett från jag insåg jag var "annorlunda" (gay), i 12-13 års ålder. Fram till jag var 22 höll jag min sexualitet dold pga många orsaker. Bodde i ett mindre samhälle. Mina föräldrar och syskon var väldigt aktiva inom många olika föreningar.
Och! Av den orsaken att jag inte hade någon anledning att komma ut. Men även, nu idag. Jag är öppen, men skyltar inte med min läggning. Men det har förekommit situationer där jag känt att det absolut INTE skall komma fram. Livet är så, och kommer alltid vara.”
Och! Av den orsaken att jag inte hade någon anledning att komma ut. Men även, nu idag. Jag är öppen, men skyltar inte med min läggning. Men det har förekommit situationer där jag känt att det absolut INTE skall komma fram. Livet är så, och kommer alltid vara.”
“Familjen accepterar inte att jag gillar tjejer. Så har slutat berätta.”
“Blev mobbad och hotad för det under grundskolan, som blev ett bidragande faktor till depression och självskadebeteende.” Dessa svar, och oerhört berörande historier, ger belägg för hur HBTQ-personer behandlas och bemöts. Det talas mycket om att acceptans mot icke-heterosexuella har förbättrats markant med åren, vilket det också har, men att människor fortfarande är rädda för vad som kan hända om man är öppet gay.
Den näst sista frågan löd, “Har du någonsin fått utstå hot eller känt oro p.ga din läggning?” Här fick vi lite mer jämvikt bland svaren. Av de 476 svaren, var det 45,2 % var svarade nej och 54,8 % svarade ja. Några av de vidareutvecklingar vi fick var: “Slagen, spottad på sexuellt trakasserier, utfryst från alla tjejer på skolan och fick inte duscha med dom på gymnastiken, taxichaufför som stannade och runka bara för att jag och min tjej hånglade i baksätet. Förutom alla elaka kommentarer då”
“Jag har blivit mordhotad vid två tillfällen.”
Även dessa svar kan styrka att det än idag inte är säkert att vara öppen om sin läggning. Det är väldigt rörande att läsa alla de 100-tals svar skrivna av människor som varit och är rädda.
Den sista fråga, “Har du någonsin varit rädd för att visa dig med din partner offentligt?”. Av de 476 personer som svarade på frågan, svarade 60,9% nej och återstående ja. Vi blev självklart glatt överraskade till resultatet även om vi anser att antalet ja borde vara 0%. Det kändes skönt att få reda på att många faktiskt känner sig trygga när de går ute på stan.
Här är ett exempel på ett vidareutvecklat svar från dem som inte känner sig trygga, “När jag är på dejt med en tjej och vi visar uppskattning för varandra (en puss eller två, som alla människor gör) så möts vi alltid av busvisslingar från heterokillar och heterokillar som vill filma när vi hånglar. Detta har gjort att jag inte vill visa något offentligt och kan känna mig observerad trots att det inte är många i närheten.” Trots det bra resultatet anser vi båda att samhället idag har en lång väg kvar, även om vi har kommit en lång väg från hur det såg ut för. Idag är stödet mot icke-heterosexuella mycket större än för 20 år sedan, men homofobin finns kvar, den skrämmer människor, fängslar de och tvingar de att dölja det de är. Vår förhoppning med denna enkät och dess resultat är att uppmärksamma de som valt att dela sina historier om hur det faktiskt är att leva som icke-hetero i dagens Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar